Gain och headroom: vad orden betyder vid mixerbordet

Varför just de här två orden

Jag är instruktör i kamera, men i varje studioövning hamnar jag vid ljudbordet förr eller senare, och där möter jag samma förvirring hos nästan alla nybörjare. Gain och volym tror många är samma sak. Det är de inte, och skillnaden märks direkt när någon pratar i en mikrofon under en övning.

I kursen Ljud och mikrofonteknik går Anders igenom hela signalkedjan. Det här är en kort ordlista för dig som vill förstå två av de mest använda begreppen innan du står där själv med hörlurarna på. Jag skriver det så som jag brukar förklara det vid bordet, med enkla bilder och utan formler.

Poängen är inte att du ska kunna alla termer utantill. Poängen är att du ska förstå vad du vrider på, och vad som händer med ljudet längre fram i kedjan när du gör det.

Gain: hur högt mikrofonen tas in

Gain är den förstärkning som sker allra först, när den svaga signalen från mikrofonen går in i mixerbordet. En mikrofon ger från sig en mycket liten spänning, och den måste lyftas till en nivå som bordet kan arbeta med. Det är gainratten på varje kanal som styr detta.

Tänk dig att du fyller ett glas ur en kran. Gain bestämmer hur mycket vatten som kommer ur kranen. Ställer du in för lite blir signalen så svag att du senare måste skruva upp allt annat, och då följer bruset med. Ställer du in för mycket blir den för stark redan vid ingången.

Det viktiga att komma ihåg är att gain sätts en gång, i början, med den person som ska prata på plats. Du justerar den inte för att bli högre eller lägre i rummet. Det är faderns jobb, och dem skiljer vi åt.

Headroom: marginalen som skyddar rösten

Headroom är avståndet mellan den nivå din signal ligger på och den nivå där ljudet börjar förvrängas. Det är en säkerhetsmarginal. En nyhetsuppläsare som pratar lugnt under repetitionen kan höja rösten kraftigt i en direktsändning, och då behövs utrymme kvar.

Om du sätter gain så att mätaren ligger precis vid toppen under provet har du ingen marginal. Första skratt eller betoning ger då digital förvrängning, och den går inte att laga i efterhand. I en livesändning finns ingen andra tagning.

Därför siktar vi på att talet ligger väl under max och att topparna aldrig tar i taket. Hellre en lite lägre nivå med luft än en jämn men skör signal. Marginalen kostar inget, men att sakna den märks i varje meningsslut som kapas.

Så ställer du in det i praktiken

Börja med att nollställa kanalen: fadern nere, eventuella effekter av. Be den som ska tala att läsa en text i sin vanliga sändningsröst, inte i provröst. Det är en vanlig miss, för folk pratar tystare när de bara testar.

Vrid sedan upp gain medan personen pratar tills mätaren rör sig vid det du bestämt som normal nivå, och be hen därefter höja rösten som i en livlig replik. Ser du att topparna närmar sig taket skruvar du ner gain något. Först därefter lyfter du fadern till lyssningsnivå.

Lyssna alltid i hörlurar medan du gör detta, och titta på mätaren med ögonen också. Örat vänjer sig vid starkt ljud på några minuter, men mätaren glömmer inte. Använd båda och lita inte på bara det ena.

• Sätt gain med personen på plats och i sändningsröst
• Be om en högre replik för att hitta topparna
• Justera nivån i rummet med fadern, inte med gain
• Lämna marginal hellre än att jaga maximal nivå

Vanliga missförstånd

Det vanligaste felet är att lösa en tyst röst genom att skruva på fadern när gain egentligen är för lågt. Då får du bruset med på köpet, och det hörs mest i pauserna mellan meningarna, just där tittaren lyssnar noga.

Ett annat missförstånd är att en röd lampa bara är ett förslag. På ett digitalt bord är gränsen hård: över den finns ingenting kvar att rädda. På äldre analoga bord kan viss mättnad låta varm, men det är inget du ska räkna med.

Slutligen glömmer många att ändrat avstånd till mikrofonen ändrar nivån. Flyttar sig en gäst närmare i ivern blir signalen starkare utan att du rört något. Ha därför alltid marginal för att människor rör sig.

Så tränar du örat

Termerna blir verkliga först när du hört skillnaden. Be en kurskamrat läsa samma stycke tre gånger, med låg, lagom och för hög gain, och spela in alla tre. Lyssna sedan i rad och notera var bruset kommer in och var rösten börjar kratsa.

Gör övningen med olika mikrofoner och olika personer, för en djup röst och en ljus röst beter sig olika. Efter ett par omgångar börjar du höra problemet innan du ser det på mätaren, och då har du fått det mest värdefulla ett ljudbord kan lära ut.

Fortsätt sedan med att sätta nivåer på riktigt i studion, där Anders och jag finns på plats och kan ge rättning direkt medan det fortfarande går att ändra.

Gain sätter hur mycket av mikrofonens signal som tas in, och headroom är marginalen som låter rösten tåla en högre replik utan att spricka. Sätt gain först, med rätt person och rätt röst, spara marginal och justera sedan lyssningsnivån med fadern. Den ordningen räcker långt för den som är ny vid ljudbordet och vill att varje sändning ska låta ren.